Akronymen LASER står för Light Amplification by Stimulated Emission of Radiation. I ett lasersystem genereras laserenergi i en lasertub, som består av tre grundläggande komponenter.
Den första komponenten är det aktiva mediet, laserenergikällan, och kan vara fast, flytande eller gas. Om ett fast aktivt medium används, består det av en cylindrisk laserkristall. Vanliga laserkristaller är Nd:YAG (Neodynium:Yttrium-Aluminium-Garnet) och Er:YAG (Erbium:Yttrium-Aluminium-Garnet). Det aktiva mediet avgör den specifika våglängd på ljuset som lasern arbetar vid (för Nd:YAG är det 1064 nm och för Er:YAG är det 2940 nm.
Den andra komponenten är en infallande energikälla som används för att stimulera atomerna i det aktiva mediet. Den vanligaste är en pulsad lågtrycks xenon-blixtlampa.
Den tredje komponenten är en optisk resonator. Två välpolerade speglar placeras i vardera änden av lasertuben och de omdirigerar det flyktiga inkoherenta ljuset i det aktiva mediet och producerar ett mycket koncentrerat, enhetligt, monokromatiskt och koherent ljus.
Om LASER
Laserstrålens påverkan i olika vävnader
Hur laserstrålning påverkar biologiska vävnader beror på våglängden hos den strålningsenergi som lasern avger. När laserstrålen träffar vävnaden absorberas, överförs, reflekteras och sprids laserljuset. Det är endast absorptionen av laserenergin som har en märkbar inverkan på vävnaderna. Varje våglängd har en unik absorptionskaraktär när ljuset träffar huden. För att kunna utföra olika behandlingsprocedurer med lasern, är man beroende av den exakta våglängden hos laserljuset.